Det händer flera gånger under våran livstid att vi står

inför ett vägskäl. Vi måste välja, fatta viktiga beslut och tycka

om saker och ting.

Ett beslut som jag fattade förra året kanske inte var

ett av de viktigaste besluten jag kommer att fatta

under min livstid men det förändrade verkligen allt.

Jag var nervös, mina händer skakade

och jag hade ont i magen. Slöt ögonen och tog ett djupt

andetag innan jag tog ton.

Casting till kulturskolans King of Pop föreställning.

Det gick förväntans värt bra men på något lustigt vänster

försvann min ansökan och ett tag så det ut som att jag "bara" skulle

fått stå i kören. Jag var rasande och tänkte först hoppa av.

Hur kul skulle det vara att bara stå i kören? Jag hade ju stått

där inför "juryn" och kämpat mot min nervositet..FAN!

Men jag tog ett beslut, ett beslut som jag är grymt över att jag

tog. Jag blev kvar med showgänget.

Tack vare att jag ignorerade min ilska och fortsatte att komma

på körträningarna så fick jag inte bara endorfinkickar varje tisdagkväll

utan jag lärde även känna grymt härliga människor plus att en av solisterna

hoppade av i sista sekund så jag fick ta hennes plats.

Jag tillsammans med Nico röjjde loss på scenen och jag växte.

Mitt självförtroende som redan var helt okej sedan tidigare

blomstrade och jag lärde mig att man aldrig ska ge upp.